Under våren 2026 lanserar LFM30 sin nya organisationsstruktur. Detta för att skapa ett mer sammanhållet arbetssätt för omställningen av bygg-, anläggnings- och förvaltningssektorn. Det är ett skifte som rör resurser, ansvar och förmågan att hålla i över tid – och som kräver personer som både kan frågorna och vill ta ett tydligare ledarskap.

En av dem är Anders Eriksson Modin, hållbarhetschef på arkitektkontoret FOJAB och sedan länge engagerad i LFM30. I samband med omorganisationen kliver han nu fram som ledare för omställningsområdet Klimatsmart byggnation – Process och materialflöden, ett uppdrag som både bygger vidare på tidigare erfarenheter och markerar en ny fas i föreningens arbete.

Efter flera år av metodutveckling, pilotprojekt och gemensamt lärande samlas LFM30:s arbete nu i tydligare omställningsområden. Ambitionen är densamma som tidigare – att minska klimatpåverkan – men riktningen är skarpare och mer långsiktig. Från test till tillämpning. Från spjutspetsprojekt till hållbara portföljer.

Ett av dessa områden är Klimatsmart byggnation – Process och materialflöden. Här samlas frågor som ofta avgör mest, men inte alltid syns tydligast: materialvalen, arkitekturen och produktionsprocesserna – från råvaruutvinning till färdig byggnad.

– Det är i genomförandet som mycket avgörs, säger Anders. Det är där huvuddelen av klimatpåverkan faktiskt uppstår, och det är också där vi behöver bli bättre på att fatta kloka beslut som håller över tid.

Ett omställningsområde där teori möter verklighet

Det nya omställningsområdet kommer fokusera på hur val av material, arkitektur och produktionsprocesser påverkar klimatavtrycket genom hela byggprocessen, med särskilt fokus på LCA-delarna A1–A5. Det handlar om allt från råvaruutvinning och materialtillverkning till transporter, byggarbetsplats och färdig byggnad – men också om hur dessa delar hänger ihop i praktiken.

För Anders är det viktigt att arbetet inte reduceras till siffror och beräkningsmodeller.

– Vi behöver våga ifrågasätta invanda sanningar i branschen, till exempel idén om att nyproduktion alltid är det bästa svaret. Så ser logiken ofta ut i dag, men det är inte säkert att det alltid behöver vara så.

Han beskriver en byggsektor där rivning och nybyggnation länge varit norm, även i situationer där andra alternativ hade kunnat ge både lägre klimatpåverkan och bättre resursutnyttjande.

– Staden är inte statisk. Vi kommer alltid behöva bygga nytt till viss del, men ibland handlar det om att bygga om, bygga till eller använda befintliga strukturer på ett annat sätt. Den typen av grundläggande frågor måste vi bli bättre på att ställa tidigt.

Materialforum – en arena för praktiskt samarbete

En konkret arena där detta arbete redan pågår är Materialforum, ett återkommande forum inom LFM30 där byggentreprenörer och materialproducenter tillsammans tar fram en gemensam åtgärdsplan för att minska klimatpåverkan från byggmaterial och produktionsled.

Materialforum fungerar som en brygga mellan ambition och praktik. Här diskuteras både fossilfri materialproduktion och hur krav kan formuleras så att de faktiskt går att använda i verkliga projekt, snarare än att stanna på policynivå.

– Materialforum är ett sätt att ta oss från goda intentioner till gemensamma verktyg, säger Anders. Det är där vi kan skapa åtgärdsplaner som faktiskt används, inte bara pratas om.

Från fyra arbetsgrupper till ett sammanhang

Omställningsområdet är en sammanslagning av tidigare AG3, AG4, AG6 och Anläggningsgruppen, som arbetat med design, beräkningsmetodik respektive materialens, byggarbetsplatsens och anläggningssektorns klimatpåverkan. I den nya strukturen kopplas dessa perspektiv tydligare samman, med målet att minska stuprör och öka samspelet mellan olika delar av byggprocessen.

– Tidigare har vi varit ganska bra på att fördjupa oss var och en för sig. Nu finns det en möjlighet att ta ett större grepp, där fler frågor kan hanteras parallellt och i relation till varandra.

För Anders är uppdraget både nytt och välbekant.

– Jag har varit med länge i LFM30 och känner både frågorna och kulturen. Det här är en delvis ny roll, men i ett sammanhang jag redan tror väldigt mycket på.

Fokus och satsningar i omställningsområdet

Arbetet i omställningsområdet koncentreras till ett antal fokusområden där behovet av utveckling – och samverkan – är stort:

• Materialutveckling och återbruk

• Klimatberäkningar och standardisering för nyproduktion, ROT, anläggning och förvaltning

• Design för cirkularitet

• Byggarbetsplatsens klimatpåverkan

• Masshantering

• Tidiga skeden, planering och projektering

– Det här är inget som en aktör löser ensam. LFM30 är ett sammanhang där man får tillgång till andras erfarenheter, vilket gör det lättare att våga ta steg som annars kan kännas riskfyllda.

Ett tidigt frö – långt från byggbranschen

När Anders själv funderar över var engagemanget började hamnar han varken i arkitektutbildningen eller i yrkeslivet, utan betydligt tidigare – hos sin farmor.

Hon var lantbrukare, uppvuxen på landet utanför Köping, där resurser inte var något abstrakt utan något konkret, begränsat och värdefullt.

– Hon slängde ingenting. En glasburk var guld värd, plastkassar sparades och användes igen, och allt togs till vara.

Det var inget hon gjorde en poäng av. Det var ett sätt att leva – och ett förhållningssätt som i efterhand kommit att prägla Anders syn på resurser och ansvar.

Från arkitektur till hållbarhetsengagemang

Anders utbildade sig till arkitekt i Lund och Berlin och tog examen 2006. Han drogs till yrket för kombinationen av problemlösning och kreativitet, där det stora sammanhanget alltid måste fungera tillsammans med den lilla detaljen.

Ett av hans första projekt i yrkeslivet blev ett parkeringshus, ett uppdrag som väckte fler frågor än svar.

– Jag var ganska skeptisk till parkering som företeelse. Då insåg jag att jag antingen fick sluta jobba med det, eller stanna kvar och försöka förändra.

Han valde det senare och började fördjupa sig i frågor om mobilitet, transporter och resursanvändning. Det blev en naturlig väg in i hållbarhetsarbetet – och så småningom till rollen som hållbarhetschef på FOJAB.

– Om transporter är en av de största klimatpåverkande faktorerna i en människas liv, då måste också den byggda miljön vara en del av lösningen.

Hållbarhet kräver balans

När Anders pratar om hållbarhet återkommer han ofta till behovet av helhet.

– Ekologisk hållbarhet och minskad klimatpåverkan är helt grundläggande, särskilt med tanke på den kris vi befinner oss i. Men om vi glömmer bort den sociala hållbarheten blir det inte bra, och om vi glömmer bort den ekonomiska hållbarheten blir det inte genomförbart.

För att omställningen ska hända måste den fungera i verkligheten, menar han – i projekt, i organisationer och i vardagen.

Tricket är att aldrig sluta

Utanför jobbet ägnar Anders gärna tid åt längdskidåkning. Vasaloppet, nästan varje år, med träning året runt – ibland på snö, ofta på rullskidor längs Ribban i Malmö.

– För mig handlar det om kontinuitet. Det viktiga är inte när man börjar, utan att man inte slutar göra bra saker.

Det är också så han ser på klimatomställningen.

– Det finns ingen punkt där vi blir klara. Det handlar om att fortsätta göra de bra sakerna – ta ansvar, även när det inte är nytt, enkelt eller bekvämt längre.

Ett arbete som måste hålla över tid

När Anders blickar framåt återkommer han till samma grundtanke som genomsyrar hans engagemang i LFM30.

– Vi har inte obegränsat med resurser, och vi har inte obegränsat med tid. Men vi har kunskap, erfarenhet och möjligheten att göra saker bättre än i dag.

För honom handlar arbetet i föreningen mindre om stora ord och mer om att faktiskt vara med där förändringen sker – i samtalen, i besluten och i det långsiktiga arbetet.

Och kanske är det just där, i uthålligheten snarare än i de snabba resultaten, som LFM30:s nästa fas tar sin form.

När Anders blickar framåt ser han samma logik i större skala.

– Vi har inte obegränsat med resurser. Och vi har inte obegränsat med tid. Men vi har kunskap, erfarenhet och möjlighet att göra saker bättre.

För honom handlar engagemanget i LFM30 om just det.

– Jag vill kunna titta tillbaka om några år och säga: jag var där när det hände. Jag var med och bidrog när bygg-, anläggnings- och förvaltningssektorn tog ett gemensamt ansvar.

Det är också den inbjudan han vill skicka vidare.

Inte till dem som står bredvid och tittar på. Utan till dem som är beredda att vara med – och aldrig sluta.