Rickard Berlin började inte i klimatfrågan.

Han började i projekten.

Som projektledare på Wihlborgs har han i över ett decennium arbetat med nyproduktion i södra Sverige. Tidigt handlade det om teknik, kalkyler, genomförbarhet. Men någonstans längs vägen – inte minst i arbetet med Max IV i Lund – började hållbarhetsfrågorna ta större plats. Miljöcertifieringar var först ett krav att uppfylla. Sedan blev de ett verktyg. I dag är de en del av hans sätt att tänka.

– Idag går det inte att separera hållbarhet från värde. Gör man det på riktigt stärker det byggnadens värde både på kort och lång sikt.

Det är där han står i dag.

Och det är där projektet Amphitrite blir intressant.

Ett projekt som samlar erfarenheterna

Amphitrite är Wihlborgs nya universitetsbyggnad på Universitetsholmen i Malmö – cirka 20 000 kvadratmeter för Malmö universitet, med planerad överlämning i december 2027 och undervisningsstart hösten 2028. Här ska rymmas lärosalar, kontor och en tandvårdsklinik med höga tekniska krav.

För Rickard innebär projektet en möjlighet att kunna samla flera års hållbarhetsarbete i ett och samma projekt.

Tidigare projekt har gett lärdomar om klimatförbättrad betong, hybridlösningar och återbruk. I ett av dem valde teamet, mitt i färdigprojekterade bygghandlingar, att göra om för att kraftigt sänka klimatpåverkan.

– Det krävdes att vi vände på varenda del tillsammans med konsulter och entreprenörer. Det var tufft, men lärorikt och gav goda resultat.

De lärdomarna gör att man vågar spänna bågen lite högre nästa gång.

Hållbarhet som värdeskapare

För Rickard handlar hållbarhet inte om att lägga till något. Det handlar om att skapa en byggnad som står sig över tid – ekonomiskt, funktionellt och kulturellt.

– Om du bygger något som är robust, flexibelt och har en berättelse, då stärker det värdet. Det blir attraktivt för hyresgäster. Det blir lättare att förvalta. Det blir mer relevant över tid.

Amphitrite är ett exempel på det tänkandet.

När den tidigare byggnaden på platsen demonterades gjordes en noggrann återbruksinventering. Tegel, kalksten, terrazzo och delar av konstruktionen kartlades. I den nya byggnaden får det återbrukade teglet en framträdande roll i fasaden. Kalksten och terrazzo tas tillvara. Spillmaterial integreras i gestaltningen. Delar av den gamla magasinsstommen mot Bassängkajen bevaras.

Det är synligt. Men det är också strategiskt.

Återbruket minskar klimatpåverkan, men det ger också byggnaden identitet. Den knyter an till platsen och historien. Den blir något mer än en generisk volym.

– Det handlar om att göra det ordentligt. Om gestaltningen är bra ska det inte kännas som en kompromiss.

Hybrid utan dogm

Bakom fasaden finns en hybridstomme: huvudsakligen betong, med minimerat stål och en indragen översta våning i trä. Betongen är klimatförbättrad och optimerad. Trä används där det gör mest nytta.

– Rätt material på rätt plats är för oss ett sätt att minska klimatpåverkan på riktigt. Det handlar om effekt, inte symbolik.

Det är ett pragmatiskt förhållningssätt som gör projektet mer trovärdigt. Amphitrite är inte ett symbolprojekt. Det är en komplex universitetsbyggnad med installationsintensiv tandvårdsklinik – verksamheter som i sig ställer höga tekniska krav och påverkar klimatavtrycket per kvadratmeter. Därför behöver andra delar utformas med särskild omsorg.

Att minska klimatpåverkan handlar om att arbeta metodiskt och långsiktigt, utan att tumma på funktion, robusthet eller användbarhet över tid.– Hållbarhet måste fungera över tid. Det är först när klimatambition och affär hänger ihop som förändringen blir bestående.I Wihlborgs investeringsbeslut vägs klimatprestanda in in som en del av helhetsbedömningen. Ett alternativ som kräver mer resurser initialt vara det mest ansvarsfulla valet om den ger lägre påverkan, högre kvalitet och bättre beständighet.

Det är där hållbarhet blir värdeskapande.

Flexibilitet som framtidssäkring

En annan aspekt som Rickard återkommer till är flexibilitet. Amphitrite är projekterad för att kunna förändras över tid. Installationer är placerade så att planlösningar kan justeras. Andra verksamheter ska kunna ta över utan omfattande rivning.

Det är en osynlig klimatåtgärd – men kanske den viktigaste.

Om byggnaden kan anpassas slipper man riva och bygga nytt i framtiden. Det är där den verkliga klimatvinsten och värdeökningen kan ligga.

Modet att stoppa

Men Rickard romantiserar inte processen. I tidigare projekt har han varit med om att testa lösningar som inte fungerade fullt ut. När kvalitetsrisker uppstod valde teamet att pausa och ompröva. Det handlade inte om att sänka ambitionen, utan om att säkerställa att lösningen verkligen höll tekniskt och klimatmässigt.

– Man måste ha modet att stoppa och tänka om. Annars riskerar man att bygga in problem i något som ska stå i decennier.

Det är kanske den mest underskattade hållbarhetsstrategin.

Amphitrite bär med sig den erfarenheten. Ambitionen är hög, men den är förankrad i praktisk kunskap.

En byggnad med längre liv

När Rickard pratar om Amphitrite handlar det sällan om siffror först. Det handlar om livslängd.

Om en byggnad som kan stå länge.
Om material som får fortsätta vara en del av stadens berättelse.
Om flexibilitet som gör att huset inte blir obsolet.

– Gör man det rätt så stärker hållbarheten byggnadens värde. Det är där vi måste landa.

Amphitrite är ännu inte färdig. Men den visar hur hållbarhet kan vara både klimatstrategi och affärsstrategi – samtidigt.

Och för Rickard är det kanske det viktigaste steget hittills.