Kartläggning av byggavfall – byggarbetsplatsens stora problem är det blandade avfallet, inte deponin

Bygg- och rivningsavfallet stod 2020 för ungefär 40 procent av Sveriges avfall, enligt Naturvårdsverket. Målet att minst 70 procent av det icke-farliga bygg- och rivningsavfallet ska återvinnas nåddes inte till 2025. År 2022 låg återvinningsgraden på 55 procent, enligt Boverket. Det är utgångsläget för 0 % deponi, som LFM30 leder fram till november 2028.

I arbetet deltar forskare från KTH, Lunds universitet och IVL, bygghandelsföretagen Beijer Bygg och Optimera, cirkularitetsbolaget Carl F och White Arkitekter. Fyra fastighets- och byggaktörer bidrar dessutom med egna byggprojekt: Treano Bygg, MVB Syd, Stockholmshem och HOFF.

Nu har forskare vid KTH, med stöd av IVL och Lunds universitet, kartlagt hur branschen hanterar sitt avfall. De har gjort en nulägesanalys och en litteraturstudie, följt utvecklingen i omvärlden och intervjuat byggaktörer.

– Aktörerna har generellt kommit långt med sorteringen på arbetsplatsen. Men det handlar fortfarande till stor del om reaktiv avfallshantering snarare än tidig cirkularitetsstyrning, säger Jelena Mijanovic, arkitekt och adjunkt i hållbar stadsutveckling vid KTH.

Materialet styrs sällan mot återbruk och återvinning från start, och skillnaderna mellan olika aktörer är stora.

Deponin är en liten del av problemet på bygget

Det som läggs på deponi är till största delen massor, framför allt jord. Projektet 0 % deponi har i stället tittat på de byggmaterial som hamnar på deponi. Jämfört med dem är det blandade och brännbara avfallet den betydligt större posten på byggarbetsplatsen.

– Det som överraskat oss mest är otydligheten kring vad deponi faktiskt är. Flera aktörer påpekar att deponi i själva verket är en väldigt liten del av det totala avfallet, det som faktiskt grävs ner, som asbest, PCB eller obrännbart mineraliskt avfall. Det verkliga, stora problemet på byggarbetsplatsen är det osorterade restavfallet som går till förbränning och energiåtervinning, säger Jelena.

Det betyder inte att deponin är oproblematisk.

– Det är så mycket som inte ska vara i deponi som ändå hamnar där.

Riktlinjerna finns, men det billigaste vinner

Många av de intervjuade känner till Byggföretagens riktlinjer för resurs- och avfallshantering vid byggande och rivning. Andra känner inte till dem själva, men har anlitat miljökonsulter som håller koll på riktlinjerna åt dem. Kunskapen om begrepp och klassificering varierar ändå kraftigt, både inom företagen och mellan avfallsentreprenörerna.

Forskningen och riktlinjerna förespråkar tidig planering och cirkulära flöden. Men enligt forskarna bromsas det ute på byggena av att det osorterade restavfallet fortfarande ofta är det mest praktiska och billigaste valet.

Ackord, emballage och överbeställningar

Materialleverantörerna hanterar stora mängder plastemballage, trä, papper och pallar, och varor som skadas under transport. Hos byggentreprenörerna hamnar mycket material i containern för blandat avfall. Orsakerna är överbeställningar, tidsbrist, ackordsarbete och underentreprenörer som är svåra att styra.

Under snäva tidsramar och ackordsarbete går det snabbare att kapa en ny skiva än att söka efter spillbitar, då systemet prioriterar framdrift. Vid ombyggnad och i stadsnära projekt saknas dessutom ofta plats för tio till tolv containrar eller kärl för alla fraktioner.

Bättre produkter väljs också bort. Byggarna väljer sällan att byta när handlingarna föreskriver något annat, när miljövarudeklarationer saknas eller när garantierna är oklara.

– Avfall uppstår för att systemet i hela värdekedjan premierar snabbhet och lägsta inköpspris framför noggrann projektering, måttanpassning och cirkulär logistik, säger Erik Stenberg, arkitekt och lektor i arkitektur vid KTH.

Alla vill, men systemet säger emot

Pallar och emballage är ett tydligt exempel. Både bygghandeln och entreprenörerna vill minska engångsmaterialet. Men på en trång byggarbetsplats kan det bli för krångligt att hålla reda på pallsystem och flergångsskydd och att lämna tillbaka dem. Mycket av det som är gjort för att användas flera gånger bränns därför redan efter första användningen.

Det är också en fråga om ekonomi. Tillverkarna tar sällan tillbaka spill, och när de gör det kostar det ofta mer än förbränning. Detsamma gäller specialiserad återvinning av till exempel överbliven isolering och byggskivor.

Avgörs uppströms

Var avfallet bäst förebyggs är Erik tydlig med: i design-, projekterings- och inköpsskedet.

– Enligt intervjuerna avgörs nästan allt uppströms. Minskat avfall börjar egentligen med cirkulär design och affärsmodeller.

Kartläggningen visar också vad branschen inte vet. Det saknas nyckeltal som alla mäter på samma sätt. Det är oklart hur mycket av avfallsbolagens fraktioner som blir ny råvara och hur mycket som går till energiåtervinning. Importerade byggmaterial saknar ofta spårbarhet och klimatdata, vilket gör det svårt att veta hur de ska sorteras eller återvinnas säkert.

Just den första luckan står högt på listan för 0 % deponi. Projektet ska ta fram en gemensam definition av hur byggavfall mäts, med samsyn kring begreppen och uppföljning av de fem vanligaste avfallsslagen.

Pilotprojekt i ombyggnad och nyproduktion

Enligt planen ska en metodik för 0 % deponi prövas i minst fyra pilotprojekt hos Treano Bygg, MVB Syd, Stockholmshem och HOFF, i både ombyggnad och nyproduktion. Målet är att samla erfarenheterna i en nationell vägledning som presenteras hösten 2028.

Jelena sammanfattar vad som återstår:

– Branschen har inte löst hur vi går från reaktiv avfallssortering till tidig cirkularitetsstyrning, där förebyggande åtgärder och återtagning av material blir mer ekonomiskt och praktiskt lönsamt än energiåtervinning.