I januari drog projektet i gång inom LFM30, med ambitionen att pröva ett nytt arbetssätt i föreningens omställningsarbete. I stället för att testa färdiga lösningar i enskilda pilotprojekt samlas kunskap och erfarenhet i designsprintar – korta, intensiva arbetsperioder där arkitekter, konstruktörer, forskare och byggherrar arbetar tillsammans med tydligt avgränsade designutmaningar.

– Vi ser sprintarna som ett sätt att överbrygga glappet mellan klimatforskning och det som faktiskt går att bygga, säger Johan Pitura, arkitekt på Kjellander Sjöberg, som tillsammans med Erik Larsen, konstruktör och designstrateg på Stadsverkstad, initierat projektet.

– Det handlar om att ta forskningsbaserad kunskap och göra den användbar i praktiken – i ritningar, konstruktioner och beslut som tas tidigt i projekten, fyller Erik i.

Projektet har fått namnet Från klimatforskning till nollutsläpp i praktiken – acceleration via designsprintar, paketering och spridning i byggsektorn och är kopplat till LFM30:s omställningsområde Klimatsmart byggnation – Process och materialflöden. Det är också ett tydligt steg i LFM30:s fortsatta utveckling – från mål, metoder och pilotprojekt till arbetssätt som kan användas bredare i branschen.

Två perspektiv – samma slutsats

Johan och Erik närmar sig frågan från olika håll. Johan med arkitektens helhetsperspektiv och erfarenhet av hur tidiga gestaltningsbeslut formar hela projektets klimatavtryck. Erik med konstruktörens och designstrategens fokus på system, logik och resurseffektivitet.

– Vi har lagt mycket kraft på att förbättra materialen, säger Erik. Det har varit helt nödvändigt och har gett tydliga resultat, men vi ser också att det finns en gräns för hur långt vi kan komma enbart den vägen.

Även de mest klimatförbättrade materialen kräver resurser att producera och transportera. Samtidigt visar klimatforskningen att utsläppsminskningarna måste bli betydligt större än vad materialsubstitution ensam kan leverera.

– Därför måste materialutveckling kombineras med resurseffektiv design, fortsätter Erik. Hur mycket material vi använder, hur vi formar konstruktionen och hur vi utnyttjar geometrins inneboende styrka.

Johan håller med.

– Mycket avgörs innan ett projekt når ett formellt projekteringsskede. När planförutsättningar, som dikterar höjder och byggnadsdjup tillsammans med program och planlösningar är framtaget, finns bara utrymme för små justeringar. Då blir handlingsutrymmet begränsat.

Forskning som grund – och som framtidsspaning

Projektet tar avstamp i aktuell klimatforskning, bland annat från Mistra Carbon Exit, som visar hur byggsektorn kan nå nollutsläpp. En tydlig slutsats är att klimatpåverkan inte kan pressas tillräckligt genom materialval ensam – den totala materialanvändningen måste minska, i storleksordningen 20 procent.

En central del av projektet är därför kopplingen till forskning och till Ida Karlsson, som bidrar med fördjupad kunskap om klimat- och resursfrågor kopplade till byggande. Hennes roll är också att utvärdera och kommentera resultaten från designsprintarna, för att säkerställa att slutsatserna vilar på vetenskaplig grund.

Samtidigt pekar Ida på en utveckling som gör frågan än mer angelägen.

– Materialkostnaderna kommer sannolikt att fortsätta öka, i takt med både resursbrist och skärpta klimatkrav, konstaterar hon i sin analys.

Det gör designfrågan till mer än en klimatfråga.

– Om vi genom smartare design kan minska mängden material i en byggnad, då finns det inte bara klimatvinster att hämta, utan också potentiella kostnadsbesparingar för byggherren.

Här uppstår, menar både Johan och Erik, tydliga synergieffekter mellan klimatnytta, resurseffektivitet och ekonomi.

– Det är sällan en enskild åtgärd som löser allt, säger Erik. Men när flera mål pekar åt samma håll blir det lättare att fatta modiga beslut.

Designsprintarna – ett nytt arbetssätt i LFM30

Det praktiska navet i projektet är designsprintarna. Under korta, fokuserade perioder samlas arkitekter, konstruktörer, forskare, byggherrar och andra aktörer för att arbeta med specifika byggdelar eller system – till exempel stommar, bjälklag eller stabiliserande strukturer.

– I stället för att försöka lösa hela byggnaden på en gång fokuserar vi på avgränsade delar, säger Erik. Det gör problemen mer hanterbara och lärandet tydligare.

Sprintformatet skapar tempo, men också trygghet.

– Alla vet att det här är ett utforskande arbete, säger Johan. Det gör det lättare att testa, ifrågasätta och tänka nytt utan att behöva leverera en färdig lösning direkt.

Arbetssättet hämtar inspiration från både design thinking och lean design, där fokus ligger på att använda rätt material på rätt plats – och i så liten mängd som möjligt.

Från sprint till spridning

För att resultaten inte ska stanna i projektrummet arbetar kommunikationsbyrån Azote med paketering och spridning av lärdomarna från projektet. Målet är att göra kunskaperna tillgängliga och användbara för fler aktörer inom byggsektorn.

En viktig del i detta är att koppla resultaten till LFM30:s pilotprojekt, där metoder och insikter kan prövas vidare i praktiken och följas upp över tid.

Ett steg i LFM30:s utveckling

Projektet är finansierat av Formas och löper över två år. Det är tydligt förankrat i LFM30:s omställningsområde Klimatsmart byggnation – Process och materialflöden, som från 2026 samlar frågor om materialval, design och produktion i ett gemensamt sammanhang.

– Det här är ett steg i LFM30:s utveckling, säger Johan. Från att formulera ambitioner till att visa hur de kan omsättas i praktiken.

Ett öppet arbete – för fler

Projektet är fortfarande i ett utforskande skede, och sprintarna som startade i januari är tänkta att utvecklas och breddas i takt med att fler perspektiv kommer in.

– Det här är inget slutet rum, säger Johan.

– Tvärtom, säger Erik. Ju fler som deltar, desto större blir möjligheterna att skapa verklig förändring.

Kontakt

Medlemmar inom LFM30 som är nyfikna på projektet, vill ha mer information eller delta i kommande designsprintar är välkomna att höra av sig till Johan Pitura. Det är så arbetet är tänkt att fungera: öppet, samverkande – och med design som ett allt viktigare klimatverktyg i omställningen av byggsektorn.