Träffar
- 1. Cirkulära affären: Återbruksprocessen
- 2. Klimatberäkning i tidigt skede
- 3. Återbruk: Möjligheter och utmaningar
- 4. Digital information genom projektskeden
- 5. Upphandling för minskat klimatavtryck
- 6. Värdet av en certifiering
- 7. Halva vägen – Kommunsamverkan och uppväxling
- 8. Biomaterial som kolsänkor
- 9. Organisatoriskt lärande och innovation
- 10. Malmö stads klimattrappa
- 11. Planering och bygglovsprocesser
- 12. Utökad samverkan mellan kommuner
- 13. Återbruk i tidigare skeden
- 14. Från hyresgästanpassning till resursanpassning
- 15. Upphandling som gör återbruk möjligt
Kommande träff
Projektledare
Byggherreforum är en del av Scope to Scale 2.0
Projektet syftar till att stärka byggherrars innovationsförmåga, kartlägga hinder och möjligheter i organisationer och vidareutveckla Byggherreforum som en plattform där hållbara innovationer kan identifieras tidigare i projekten, testas i pilotprojekt och skalas upp i fler byggprojekt och organisationer.
From Scope to Scale | Byggherreforum
Från ambition till genomförande (Återbruk del 3)
Återbruk lyfts ofta fram som en nyckel i byggsektorns omställning, men det är fortfarande svårt att få in det i vanliga projekt. Ett avgörande första steg är hur återbruket hanteras i upphandlingen. Beställare är osäkra på hur återbruk ska kravställas och bedömas, och leverantörer är osäkra på vad som faktiskt efterfrågas i anbuden. Till det kommer frågor om kvalitet, garantier, ansvar och lönsamhet.
Träffen hade två mål: att identifiera hur arbetsprocesser och upphandling av byggentreprenader kan utvecklas för att öka återbruket, och att utforska när entreprenören bör involveras för att skapa bäst förutsättningar.
Fyra lärande exempel
- Skövde kommun: samverkansentreprenader där upphandling och tät dialog gör återbruk till en självklar del av fastighetsutvecklingen.
- Wihlborgs, Amphitrite: en återbruksstrategi i fyra steg, egen återbrukshubb och en återbrukssamordnare i projektet.
- Siegel, Det goda återbruket: sex radhus i Brunnshög med skifferfasad från Lund C, trappor av spill från KL-trästommen och återanvänt regn- och gråvatten.
- CousticGlo, Vi på Hörnet: restaurerade akustiktak i Årets cirkulära projekt 2025.
Avslutande gruppdiskussion
I fyra samtalsgrupper delade byggherrar och entreprenörer erfarenheter av vad som faktiskt har ökat återbruket, vad som behövs för att skala upp och vem som har ansvar för genomförandet. Gruppernas medskick går vidare till Byggherrarna Sverige.
Vägledning från träffen
Här hittar du sammanställt material från Byggherreforumträffen.
Den kompletta guiden
Ladda ned materialet
Intro
Den här träffen var den tredje i en serie om återbruk. Träff 13 handlade om återbruk i tidiga skeden och träff 14 om att gå från hyresgästanpassning till resursanpassning. Nu var frågan hur återbruket ska bli en del av affären. Ulrika Lundquist, RISE, inledde med två utmaningar: Hur kan ansvar, riskfördelning, ekonomiska incitament, kvalitetssäkring och juridiska förutsättningar byggas in i upphandling och avtal? Och hur kan byggherrar, entreprenörer och andra aktörer samverka, och när bör entreprenören komma in?
Expertinspel
Byggherrarna Sverige – beställarens roll
Lilly Rosander, affärs- och branschutvecklingsexpert på Byggherrarna, inledde med beställarens perspektiv. Byggherren har fortfarande en avgörande roll för hur mycket återbruk ett projekt får. Hon lyfte vilka hinder som behöver undanröjas och hur upphandling, affärsformer och avtal kan göra skillnad. [Komplettera med 1–2 konkreta poänger från Lillys presentation, som inte finns i materialet.]
Vad säger forskningen? Upphandlingsformen styr återbruket Sean Elliot Wisse, doktorand vid Chalmers, presenterade SBUF-projektet Upphandling av återbruk, som Chalmers driver tillsammans med NCC och andra branschaktörer. Två fallstudier visar att upphandlingsformen påverkar hur osäkerhet, ansvar och samordning kan hanteras:
- Kontorsprojektet (CM med delade entreprenader): cirka 50 separata kontrakt gav hög kontroll över kostnader, ansvar och genomförande. Rivning och installation upphandlades separat, CM-organisationen tog ansvar för kvaliteten i det återbrukade materialet och digital inventering gav överblick. Baksidan är att det kräver stor central kapacitet, digital mognad och stark samordning.
- Bostadsprojektet (totalentreprenad i partnering): partnering gav utrymme för dialog, omförhandling och gemensam problemlösning. Målen kunde justeras under resans gång, till exempel från vikt till klimatpåverkan. Det var däremot svårare att föra samma logik vidare till underentreprenörerna.
Slutsatsen är att återbrukskrav behöver kombineras med arbetssätt som gör dem genomförbara när materialtillgång, kostnader och tekniska förutsättningar ändras. Upphandlingen kan klargöra syfte, ansvar och uppföljning och samtidigt lämna utrymme att anpassa materialvalen efter vad som finns. Nästa steg i forskningen är att pröva detta i en hel projektportfölj, med gemensamma rutiner för kvalitetssäkring och tidiga inventeringar som kopplar material från ett projekt till behov i ett annat.
Lärande exempel
Skövde kommun – samverkan som arbetssätt
Maria Liabäck, projektledare på fastighetsavdelningen, har under många år utvecklat kommunens upphandlingsprocesser så att återbruk blir en självklar del av fastighetsutvecklingen. Hon delade erfarenheter av samverkansentreprenader där upphandling och tät dialog har bidragit till ett resursbesparande genomförande i flera projekt.
Wihlborgs – Amphitrite, lokaler för Malmö universitet
Lisa Östling, ESG-ansvarig, och Rickard Berlin, projektledare, berättade hur Wihlborgs Fastigheter har byggt in återbruk i projektverksamheten. Utgångsläget är en hög bevarandegrad, och projekt över en miljon kronor ska ta fram en återbruksrapport. Återbruksstrategin har fyra steg: bevara byggnadsdelar, återbruka inom fastigheten, återbruka från den egna återbrukshubben och köpa återbrukat från externa aktörer.
I Amphitrite bevaras stommen i lågdelen mot kajen, och tegel, terrazzo och kalksten från den gamla byggnaden får nytt liv i den nya fasaden. En återbrukssamordnare stämmer av med entreprenör, beställare och arkitekt och tar fram återbruksrapporten. Projektets lärdomar: återbruk är en gemensam risk, garantin är ofta en icke-fråga, återbruk behöver inte driva kostnader och noggranna beräkningar tidigt lönar sig.
Läs mer: Wihlborgs: Teglet som fick stanna
Siegel – Det goda återbruket i Brunnshög
Siegel arkitekter presenterade sex radhus i Brunnshög i Lund, ett pilotprojekt inom LFM30. Fasaden är gjord av gammalt skiffer från taket på Lund C, trapporna är byggda av spillbitar från KL-trästommen och huset återanvänder både regn- och gråvatten. Med återbrukad skiffer blev fasadens klimatpåverkan 0,26 kg CO₂e/m² BTA, jämfört med 10,2 för ny skiffer. Hela projektet landar på 165 kg CO₂e/m² BTA och klarar därmed LFM30:s gränsvärde för 2030. Vattenförbrukningen beräknas till 85 liter per person och dygn, jämfört med 140 liter i Sverige i genomsnitt.
H3: CousticGlo – akustiktak i Vi på Hörnet
Richard Åkesson, grundare av CousticGlo, visade Vi på Hörnet i centrala Göteborg, två kontorsfastigheter från 60- och 70-talet på cirka 13 700 m² som utsågs till Årets cirkulära projekt 2025 av CCBuild. Projektet följde BÅT-modellen: bevara det som kan vara kvar, återbruka det som behöver förändras och tillför det som fortfarande saknas. De befintliga akustiktaken fick ny kulör med bibehållen ljudabsorption, och 2 779 m² undertaksplattor återbrukades i de första etapperna. Richards medskick var att samarbetet mellan beställaren Alecta, arkitekterna Semrén & Månsson och entreprenören RO-Gruppen gjorde skillnaden, och att idéerna kunde testas på plats i ett återbrukslabb.
Gruppdiskussion
Deltagarna arbetade i fyra grupper, var och en med en samtalsledare och en eller två av dagens talare som experter. Varje deltagare skrev först ner egna erfarenheter, och sedan klustrade gruppen dem och diskuterade vad som behövs och vem som ansvarar. Frågorna var:
- Vad har skapat en ökad andel återbruk i olika byggprojekt, i nyproduktion och i renovering?
- Vad behövs för att skala upp de goda exemplen och övervinna utmaningarna?
- Vem har ansvar för genomförandet?
Vad har ökat återbruket? Grupperna pekade på tydliga mål och klimatkrav från beställaren, krav redan i markanvisningen, arkitekter som skriver in återbruk, samverkansentreprenader, gemensamma marknadsplatser som CCBuild och engagerade projektledare och hantverkare. Det är också lättare att börja där det redan finns en byggnad på platsen. Flera nämnde en dominoeffekt: när fler återbrukar till exempel tegel och sten blir det enklare för nästa projekt.
Vad behövs för att skala upp?
- Tillgång till material: en storskalig återbrukshubb efterfrågas. Befintliga offentliga och privata hubbar kan länkas ihop, och material behöver synas tidigare i byggprocessen, gärna i en gemensam databas.
- Entreprenadformer: CM och samverkansentreprenad är i dag startpunkten, men kräver resurser och kompetens. Nästa steg är att få in återbruk även i mer standardiserade totalentreprenader, där det lätt tappas bort om det inte är mätbart.
- Kompetens: inför rollen återbrukskoordinator som stöttar inköp, letar material och utbildar internt. Utbilda både internt och externt, och dela erfarenheter mellan aktörer.
- Certifieringar: när certifieringssystem tar upp återbruk blir det lättare för beställare att ställa krav. När de inte gör det blir det en begränsning.
Vem har ansvar? Alla har ett ansvar, men grupperna lyfte särskilt beställarens tydliga ambition och att materialleverantörer kan bli drivande. Ett återkommande medskick var att det är bättre att göra något än inget alls: våga, prova, gör.
Sammanfattning av gruppdiskussioner
Kommer inom kort…
Intervjuer
Hej Sean Elliot Wisse, doktorand på Chalmers tekniska högskola!
Intervju med föreläsare
Berätta om SBUF-projektet och vad ni kommit fram till hittills.
– I SBUF-projektet ”Upphandling av återbruk” undersöker Chalmers, tillsammans med NCC och andra branschaktörer, hur upphandling kan skapa förutsättningar för affärsmässigt och miljömässigt hållbart återbruk. Våra studier av ett bostadsprojekt och ett kontorsprojekt visar att upphandlingsformen påverkar samarbete, ansvarsfördelning och hantering av osäkerheter. Bostadsprojektet använde partnering för gemensam problemlösning, medan kontorsprojektet arbetade med uppdelade entreprenader, digital spårbarhet och samordnad materialhantering. En viktig slutsats är att återbrukskrav måste kombineras med flexibla arbetssätt som kan hantera förändrade förutsättningar.
Varför är detta relevant för LFM30:s byggherrar?
– Upphandling är ett viktigt verktyg för att omsätta klimatambitioner i konkreta projektbeslut. Våra resultat visar vikten av att tidigt tydliggöra återbrukets syfte, hur resultaten ska följas upp och vem som ansvarar för materialanskaffning, kvalitetssäkring och garantier. Samtidigt måste projektering och materialval kunna anpassas efter tillgången på återbrukade produkter. Studierna ger därför underlag för hur byggherrar kan kombinera tydliga klimat- och kostnadskrav med den flexibilitet som återbruk kräver.
Vilka är de största hindren för att växla upp återbruket inom bygg- och anläggningssektorn?
– Vår studie visar att upphandlingen har stor betydelse för hur återbruk definieras, hanteras och bedöms. Osäkerheter kring kvalitet, dokumentation, garantier och ansvar är stora hinder, liksom svårigheter att samordna materialtillgång, lagring och byggtidplaner. Kostnader för inventering, provning, anpassning och samordning behöver hanteras, samtidigt som synen på återbruk och dess nytta kan skilja sig mellan aktörer. Ett annat hinder är att framgångsrika pilotprojekt ofta bygger på särskilda resurser och arbetssätt som är svåra att överföra till ordinarie projekt. För att skala upp återbruket behövs därför återkommande rutiner för kravställning, ansvarsfördelning, kvalitetssäkring och materialförsörjning.
Vilka lärdomar och framgångsfaktorer vill ni lyfta till nästa projekt?
– En central lärdom från Droppen är vikten av att formulera tydliga och ambitiösa mål redan i ett mycket tidigt skede. Att hålla fast vid ambitionen om återbruk genom hela processen, även när den ursprungliga idén behövde omprövas, var avgörande för resultatet. Samtidigt blev det tydligt att arbetet med återbruk innebär både möjligheter och risker, och att dessa måste hanteras aktivt redan från ett tidigt skede. Till skillnad från traditionella projekt, där material finns tillgängliga som standardiserade produkter, bygger återbruk på osäkrare förutsättningar – exempelvis kring tillgång, kvalitet, logistik och ansvarsfördelning. I Droppen blev det särskilt tydligt att någon aktör måste ta ett tydligt ägarskap för dessa frågor.
Här tog byggherren Granitor en avgörande roll genom att ta ansvar för att samla in och tillhandahålla fasadmaterialet. Det innebar att de också tog en ekonomisk och praktisk risk, kopplad till både materialflöden och genomförande. Den typen av mod och beslutsamhet är en förutsättning för att kunna driva återbruksprojekt i större skala.
Projektet visar också att återbruk kräver ett annat arbetssätt än traditionell projektering. Processen blir mindre linjär och mer beroende av parallella processer där design, materialval och tekniska lösningar utvecklas samtidigt. Detta ställer högre krav på flexibilitet, samverkan och kontinuerlig dialog mellan alla aktörer.
Samtidigt framträder flera tydliga framgångsfaktorer. Att låta tillgängliga resurser och faktiska materialflöden styra utformningen skapade både innovation och en stark förankring i vad som är praktiskt genomförbart. Den nära samverkan mellan byggherre, arkitekt, entreprenör och materialaktörer var avgörande för att kunna lösa frågor kring kvalitet, logistik och garantier. Fullskaletester och kontinuerlig teknisk verifiering gav dessutom trygghet i beslut och minskade riskerna i genomförandet.
För framtida projekt står det klart att återbruk kräver både mod att ta risker och en tydlig struktur för hur dessa risker hanteras. Erfarenheten från Droppen visar att när ansvar, samverkan och metodik finns på plats kan återbruk bli en genomförbar och skalbar del av byggprocessen.
Hur skapar man en optimal dialog med övriga byggaktörer i tidigt skede?
– Droppen visar tydligt att en väl fungerande dialog i tidiga skeden är avgörande för att kunna genomföra projekt med höga hållbarhetsambitioner. En central framgångsfaktor är att etablera en bred samverkan redan från start, där inte bara de traditionella aktörerna deltar, utan även materialleverantörer, återvinningsaktörer och industriella producenter. Genom att involvera dessa redan i ett tidigt skede blir det möjligt att förstå vilka resurser som faktiskt finns tillgängliga och hur dessa kan integreras i projektet.
En annan viktig aspekt är att skapa en gemensam målbild. I Droppen fungerade ambitionen om en återbrukad fasad som ett tydligt riktmärke genom hela processen och underlättade beslut och prioriteringar längs vägen. För att en sådan målbild ska bli verksam krävs dock att dialogen präglas av öppenhet och flexibilitet. Arbetet behöver vara iterativt, där olika lösningar kan prövas, utvärderas och omformuleras i takt med att ny kunskap tillkommer.
Dialogen behöver också stödja gemensam problemlösning. Frågor kring garanti, logistik, kvalitet och montage kan inte lösas isolerat av en aktör, utan kräver ett nära samarbete där kunskap och ansvar delas. Fullskaletester visade sig i Droppen vara ett viktigt verktyg för att skapa samsyn mellan olika parter och minska osäkerheter.
Sammanfattningsvis handlar en optimal dialog om att arbeta integrerat och tvärdisciplinärt från början, där material, design och teknik utvecklas tillsammans. När alla aktörer är involverade tidigt och arbetar mot samma mål skapas förutsättningar för att realisera även komplexa och innovativa lösningar i praktiken.